17 år och 364 dagar
Jag kan inte förstå att jag imorgon fyller arton år(?!). Det betyder att jag nu är "vuxen". På papper räknas jag som vuxen, men själv känner jag ju mig dock oftast inte en dag äldre än femton och så långt ifrån vuxenlivet man kan komma. Samtidigt känns det på något sätt som att jag har varit arton väldigt länge, men på papper inte varit det. Det är mycket blandade känslor nu, för det mesta en stor mix mellan glädje och förväntan. Ändå är jag lite rädd över vad detta innebär, inte att vara arton, men att jag väldigt snart är klar med gymnaiset, kommer flytta hemifrån, plugga på högskola och allt vad som finns där till. Om inte alls lång tid kommer jag vara i den framtid jag som femtonåring försökte bestämma eller iallafall skaffa en riktning på när jag valde till gymnaiet. Jag har snart full rätt till att rösta, ta körkort, helt själv ta hand om min egna ekonomi, köpa trillslotter, gå ut på korgen och massor mer. Det är ett skönt steg in i rätt rikting känner jag. Att fylla arton är något jag har sett fram emot så länge nu, verkligen på riktigt sett fram emot och inte känt att det är en kul grej då man blir mer självständig. Att vara arton år kommer underlätta väldigt mycket i min vardag känns det som, men det vet jag inte mer om förrän imorgon. Är så förväntansfull inför allt som kan hända nu famöver!